Natten när strömmen gick
Det hade blåst hela dagen. Vid middagstid hade vinden blivit så stark att träden utanför köksfönstret böjde sig nästan ända ner mot marken. Mamma hade sagt att det skulle bli storm, men jag hade inte trott att det skulle bli så här.
Klockan sju på kvällen slocknade alla lampor i huset på en gång. Kylskåpet tystnade, och datorn som min lillebror spelade på blev svart. Först tyckte han att det var spännande, men när det blev mörkare började han gråta. Jag hämtade ficklampan i hallen och letade fram alla stearinljus vi hade i lådan under diskbänken.
Mamma förklarade att ett träd förmodligen hade fallit över en elledning. Hon sa att det kunde ta flera timmar innan någon hann laga den, eftersom många hus i hela området också var utan ström. Vi kunde inte laga mat på spisen, så vi åt smörgåsar och drack varm choklad ur termosen. Mamma hade fyllt den redan på eftermiddagen, eftersom hon anade att något kunde hända.
Sedan satt vi tillsammans i vardagsrummet. Utan tv och dator blev det väldigt tyst, bara vinden som ven runt husknuten. Mamma började berätta om när hon var liten och om en vinter då snön låg så högt att hon inte kunde öppna ytterdörren. Min lillebror slutade gråta och ville höra fler historier. Vi spelade kort i ljuset från ficklampan tills vi blev sömniga.
Mitt i natten vaknade jag av att lampan i taket tändes. Kylskåpet började brumma igen. Jag tänkte att jag borde bli glad, men en liten del av mig önskade att strömmen hade varit borta lite längre.